Sveriges språkhistoria

Dagens föreläsning gick vidare från fornsvenskan och behandlade istället nysvenskans tid (1526-1906). Det togs återigen upp språkförändringar och händelserna som utformat dessa. Förutom det nämndes stavningsreformer, personer och årtal som haft en betydelse på varför svenskan ser ut som den gör idag.

I och med reformationen, alltså när Gustav Vasa bestämde att Sverige skulle bli en Protestantisk kyrka, inträffade en händelse 1526 som skiljer åt fornsvenskans tid till den äldre nysvenskan. Tack vare Gustav Vasa översattes det nya testamentet till svenska. Den svenska översättningen fastställde hur svenskan skulle stavas. Eftersom boktryckarkonsten nått Sverige omkring 100 år tidigare kunde testamentet tryckas i flera upplagor och på så sätt spridas i landet, därför kunde fler lära sig stava till vad som ansågs vara rätt svenska. Dock var det bildade mestadels präster och många hade ännu inte lärt sig att läsa. Detta ledde till att folket lyssnade på kyrkans predikan, och lät detta påverka dem. Religionen har spelat mycket roll för det svenska språket, fördelen är att testamentets översättning utgjorde en stavningsreform vilket gav landet ett enhetligt språk. Frågan är dock om detta är positivt eller negativt. Problemet är att stavningsreformen gav folket något att rätta sig efter, då man tidigare skrivit i talspråk. Detta gjorde att dialekter bleknade vilket förstörde den språkliga mångfalden. Om detta är negativt eller positivt beror helt på individuella synpunkter.

Om översättningen på testamentet inte skulle genomförts hade troligen Svenskan sett annorlunda ut idag, dialekterna hade differerat mycket grövre än de gör nu.

Svenska Akademien grundades 1786 av Gustav III som enligt stadgarna har som syfte att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”. För att uppnå detta gav de ut en ordlista med böjningar och stavelser på ”rätt” svenska. I och med samhällets utveckling förändras även språket och därför uppdateras denna ordlista med tiden. Ordlistan kan ses som ett facit på vad svenskan anses vara. Förutom detta är akademien ansvariga att ge ut nobelpriset i litteratur. Under Nysvenskans tid ansågs det fint och prestigefyllt att använda svenskan på rätt sätt, därför hade Svenska Akademien kanske ett större inflytande på folket då till skillnad från nu. Förr, innan ordlistan var definitionen av svenskan tämligen diffus och ett facit gjorde svenskan enhetlig. Idag har svenskan varit bestämd så länge att vi omedvetet använder ”rätt” svenska. Därför ger inte Svenska Akademien någon större förändring på dagens språk. Istället gör vi folket skillnaden, då trender skapar ord.

Selma Lagerlöf levde mellan 1858 till 1940 i Värmland. Hon började som lärarinna i tio år men ägnade sedan sin tid till författarskapet. Hennes utgåvor lönade sig då hon blev tilldelad nobelpriset i litteratur 1909 samt blev invald i Svenska Akademin 1914. Anledningen till hennes framgång var hennes berättarteknik som var ett genombrott i prosakonsten. Enligt Albert Bonniers förlag var hennes stil personlig, lyriskt sublim och talspråksmässigt enkel, impulsiv och fantasifull. Hennes berättelser handlade mycket om folktro och övernaturliga händelser. Eftersom hennes språk var enkelt kunde fler läsa och förstå, hon skapade en ny läsning för folket.

Förutom Selma Lagerlöfs unika, nya berättarteknik satte även en annan man prägel på det nya språket, nämligen August Strindberg. Denna man levde mellan 1849-1912, han föddes och avled i Stockholm, men däremellan hade han rest mycket runt i världen. Enligt Albert Bonniers förlag skapade han en modern svensk berättarstil och han räknas som en av den svenska litteraturens största personligheter, vittomspännande, motsägelsefull, hänsynslös iakttagare av sig själv och andra. Han ersatte det högtravande och retoriska språket som tidigare varit med talspråk samt iakttagelser direkt från vardagen. Därför blev även hans litteratur lättare för befolkningen att hantera, dessutom relatera.

En språkförändring under den äldre nysvenskan jag anser viktig är när sammansatta vokaler på ljud byttes ut mot en ny bokstav. Detta skedde t.ex. med kombinationen ae som idag skrivs som ä. Även att sje-ljuden tillkom, vilka många ord börjar med i samtida svenskan. Den yngre nysvenskan förde med sig ytterligare språkliga förändringar. Man slutade med dubbla vokaler, dh och th förvinner. Vilket är bra då färre bokstäver utgör orden och det blir enklare att läsa. Under både den äldre- och yngre nysvenskan period besökte många franska utbytesstudenter Sverige, franska blev då ett kulturspråk och många låneord tillkom till svenskan som parfym, garderob, frisyr, dessert etc. Dessa ord gav svenskan ett större ordförråd och ett mer utvecklat, moderniserat språk. Enligt mig är nästan alla språkförändringar viktiga så samtliga bidragit till hur svenskan ser ut idag.

-Emilia

Källor

https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/6398/selma-lagerlof/

https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5468/august-strindberg/