Från Äldre till Yngre Nysvenska
Den Äldre Nysvenskans period började med Gustav Vasas reformation av kristendomen, inspirerat av Martin Luther, år 1526. Vasa ansåg att det var viktigt att Svenskan skiljde sig från de nordiska grannspråken, och religionen gav honom ett medel att både genomföra detta och ena det svenska språket: Bibeln. Boktryckarkonsten som nyligen kommit till Sverige var den andra viktiga delen av hans plan; Den lät Vasa trycka tusentals identiska biblar och därmed standardisera språket. Utan bibeln hade språket såklart ändå enats så småningom, kanske med något grövre dialekter, men Vasas tillsatser – exempelvis våra kära å, ä och ö – hade nog aldrig blivit en del av Svenskan.
Sveriges stormaktstid är känd för sina krig, och detta speglas i språket. Det tillkom flera militära låneord såsom ”korpral”, ”marsch” och ”soldat”. Utbytesstudenter, främst från Frankrike, hade också stort inflytande på språket, med ord som ”karamell” och ”parfym”.
Den Yngre Nysvenskan inleddes år 1732 med den första utgåvan av Then Swänska Argus; en tidskrift som gavs ut en gång i veckan. Dess popularitet gjorde den inflytelserik, och dess moderna språk hade en stor inverkan på Svenskan. Två år senare publicerades även första utgåvan av Sweriges Rikes Lag.
Franskans inflytande växte under den här perioden, med låneord inom mode, inredning, desserter och mer.
Svenska akademin startades av Gustav III år 1786. Gustav ville, likt Vasa, värna om språket och förhindra att det förändrades för mycket av utländskt inflytande. Akademin publicerade därför en ordlista med ord, böjningar och grammatiska regler för det Svenska språket. Sveriges nationalism var stark, och det ansågs mycket fint att tala och skriva ”riktig” svenska. Detta gav publikationen stort inflytande på språket. I nutiden har det i större mån blivit publikationen som följer språket.
Frampå 1800-talets andra halva växte det fram två stora namn inom litteraturen; Selma Lagerlöf och August Strindberg. Lagerlöfs stil var språkmässigt enkel, men ändå nyanserad och unik. Hon var enormt populär i Sverige, men blev också en av Landets största litterära exporter. Denna vidsträckta popularitet gav henne ett kraftigt inflytande på språket och litteraturen. Strindberg drev på det svenska språkets utveckling med en nymodig, modern stil som gjorde honom till en av svenska litteraturens stamfäder.
Jag tycker att Gustav Vasas bibel och språkenandet som den bar med sig var en av de viktigaste händelserna för Svenskan under denna period. Den gav Svenskan en stor mängd unika drag samt nya bokstäver som lever kvar än idag.
-Per